Inte
utan att jag saknar de små fotopromenaderna med min ständiga
följeslagare, 9-åriga barnbarnet, men när rygg och leder är som de är
blir det inte mycket av den varan. Idag gjorde jag en uppoffring vilket
jag får betala för de närmaste dagarna, men det är värt det för tösen
blir så glad över vår värdefulla egentid tillsammans.
Kommentarer
Skicka en kommentar