Festival

Visst är det trevligt med en ordentlig musikfestival i sommartider? Tyvärr tycks Katrineholm inte vara någon bra ort att hålla sådana. Senaste arrangemanget av dylik natur var som del av Katrineholms-veckan, något jag berört i inlägget "Klåpare" tidigare, men det är långt från första gången ett evenemang av den typen anordnas. Under mina 10 år i kommunen har flera försök gjorts att få katrineholmarna ur sina soffor.

2017 ordnade en privat aktör en gratis endagsfestival i Stadsparken, Parkrocken, med avsikt att det skulle vara ett återkommande arrangemang, men så blev inte fallet. Ett knappt hundratal besökare kom, inte fler, trots ett härligt sommarväder med strålande sol och precis lagom värme för att festivala. Bland annat ställde man förutom lokala förmågor från Eskilstuna tillresta artister som Mareld och Rob Farley & The Failers

Ett par år tidigare, 2015, gjordes ett försök med en riktig festival, Play It Loud, arrangerat av en ideell förening som efteråt tvingades i konkurs. Två scener så ett band kunde spela på den ena samtidigt som ett annat roddade på den andra för att undvika långa stunder utan aktivitet för besökarna. Man ställde inte mindre än 19 band på scenen under en dag, toppband var Art Nation från Göteborg som bara en vecka tidigare fyllde Kungsträdgården i Stockholm. I Katrineholm dök det upp kanske 20 betalande besökare och då var biljettpriset ändå inte mer än 200 riksdaler.

Inför den här festivalen gjordes också en tvådagars minifestival, en så kallad "fund raiser", med en entréavgift på bara en hundring som var betydligt mer välbesökt.

Anno 2018 var det dags för nästa försök, denna gång en privat aktör som även denne drabbades av konkurs i kölvattnet efter festivalen. Lustgårdsfestivalen gick av stapeln i augusti och var ett tvådagarsevenemang med ett stort antal lokala och tillresta akter. Långt från tillräckligt många besökte festivalen för att den skulle gå runt ekonomiskt. Själv var jag på plats första dagen och kunde konstatera att endast ett 50-tal besökare infann sig.

Den enda lokala festival som tycks ha haft ett visst mått av framgång, åtminstone till och från, är Kajrocken vilken jag återkommer till i ett senare inlägg.